|
Det föll sig så att Anki och Per tog över väveriet 2008, samtidigt som en ekonomisk kris kom svepande, men samtidigt förverkligade de en livsdröm.
”Vi hade hittat en oslipad diamant att utveckla och vi såg också möjlighet att kunna bo bredvid vår arbetsplats och få möjlighet att vara mer närvarande föräldrar till barnen, som då var två och fyra år.”
Anki och Per älskade det genuina hos företaget de hade förvärvat.
”Allt gjordes fortfarande på riktigt och på samma sätt som på 1950-talet. Ingen hade genom åren fallit för frestelsen att varpa med bomull i stället för lin, tunna ut garntjockleken eller flytta delar av produktionen utomlands för att sänka tillverkningskostnaden.”
|